Igår var en speciell dag. Medan Jill jobbade sitt första pass på en koreansk restaurang åkte vi resterande tre till något ställe jag varken kan stava, säga eller kanske rent utav inte ens vet namnet på för att söka jobb. Vilket kanske inte riktigt gick precis som vi tänkt oss. Vi kom till vår slutdestination, frågade efter vägen till en Irish Pub som vi letade efter och fick till svar att vi skulle sätta oss en buss till något annat stället som jag heller inte kan stava, säga eller rent utav inte vet namnet på. Det visade sig vara dryga 100 meter vi skulle sitta på denna dubbeldäckare tills vi skulle gå av igen. Där fick vi syn på Starbucks och bestämde oss för att det kanske ändå inte är menat att söka jobb på fredag den trettonde. Så där satt vi med våra kaffe/chailatte/varm choklad och morotskaka/new york cheesecake i över en timme, för det tyckte vi att vi var värda när det ändå var internationella chokladdagen. Inte för att vi åt choklad. Men svull som svull tyckte vi och sedan åkte vi hem med ett par matkassar rikare efter ett stopp på Kaufland. Sedan drack vi öl. Sedan åkte vi på technoklubb. Sedan kom vi hem halv åtta imorse. Sedan sov vi till halv fyra. Nu har vi ätit frukost och vi har insett att vi aldrig kommer vilja gå ut i Sverige igen. Berlin it is.

/E