Solen och värmen är äntligen här och det känns inte som att vi gör något annat än att sitta i parker med Kaisers straciatellaglass i högsta hugg. I helgen fick vi besök av underbara Ellie och Aris. Insåg häromdagen hur jobbigt det är att ständigt behöva säga farväl till sin bästa kompis för att det alltid dröjer minst 2 månader innan man ses igen. Inser också lite då och då att endast 64 dagar återstår tills jag och Susanna vinkar hejdå till både Jill och Berlin och flyttar hem igen. Aldrig någonsin har nog tiden gått så fort som den gör nu. Jag hinner inte med. I denna stund går Sus omkring i packande anda och lämnar om 20 minuter nästet för att åka hem i 6 dagar. JAG HINNER INTE MED. 

 

Det här känns för konstigt.

 

Puss

 

/K