Ovanligt nog är jag ensam i lägenheten. Sus och katt är på seightseeing med kattas föräldrar och jag väntar in jobb. I sju månader har vi bott här nu och allt oftare börjar känslan av att vår tid tillsammans här snart är över smyga sig på. Man försöker att inte tänka på det så mycket men det är svårt när man är ensam med en kopp kaffe och tittar ut över vår fina innergård som blir grönare och grönare för var dag som går. Kommer nog gå sönder lite när dom lämnar mig här. Men ska inte vara ledsen än. Istället ska jag sätta mig i fönstret igen, titta på körsbärsträdet som börjat blomma här utanför och vara lycklig för att jag trotts allt har en och en halv månad kvar här med två av de klokaste, vackraste, roligaste och mest fantastiska människorna i världen. /J