Hej på er, fina vänner! 
Såhär med resfebern kraftigt påslagen kände jag att det var dags för mig att ta tag i att göra denna Berlinblogg. Försökte damma av mina kunskaper om html-koder och allt vad det innebär. Kanske inte riktigt lyckades med storslagen bravur men det är ju ett ställe för er att följa oss iallafall, och det kanske är det som är viktigast trots allt. Tur att ni inte är så kräsna, jag lovar att kompensera med saftiga inlägg om bärs och brudar istället. 
  I skrivande stund, med Bon Ivers ljuva stämma i bakgrunden, räknar jag ned dagarna till flytten. 1 september. Det låter längre bort än vad det är. Om dryga två veckor sitter vi på ett flygplan, med våra liv nedpackade i resväskor, till ett annat land. Visst har jag varit utomlands förr men det här är ju en helt annan sak. Kanske vore konstigt om jag inte hade varit nervös alls. Men jag har nog inte riktigt insett vad jag har gett mig in på än ändå.

  Det var väl någon gång i våras som vi bestämde oss att förflytta vårat minikollektiv på Kaserngatan till Berlin istället. Jill och Katarina har redan lite kopplingar till Tyskland medan jag och Susanna kommer möta något helt nytt. Men jag tror, eller hoppas iallafall, att det är nyttigt också. Att komma till ett helt främmande land där jag knappt kan säga en fullständing mening på deras språk. Något jag vet däremot, är att det kommer bli en fantastisk upplevelse som vi sent kommer glömma. Lite tack vare denna blogg. Som kommer uppdateras så ofta vi bara kan och hinner. 

 

- E