Mycket har hänt mina vänner. 

 

I lördags var vi och kollade på Kakkmaddafakka på en klubb som hette Astra, nära Warschauerstrasse. På grund av släkt i bandet hamnade vi inte helt obefogat på listan och njöt av en helt fantastisk konsert. 

 

Efteråt medbjöds vi på efterfest backstage och jag hamnade inte helt oväntat i en soffa bredvid en bandmedlem där jag tvingade med honom i ett eldigt samtal om Queen i ungefär en timme. Jag gick sedan för att leta upp Susanna och upptäckte på vägen ett bord med cupcakes. Efter att ha snott en hittade jag Susanna på en bänk utanför och vi delade borderligt på cupcaken. När Susanna skulle plocka upp sin iPhone för att föreviga den minnesvärda stunden på en bänk, mitt i natten, någonstans i Berlin, tappade hon den helt plötsligt och den föll ner i en spricka. Begravd, 1 meter under marken. Hjälplösa satt vi på knä och beskådade den fortfarande filmande telefonen som låg på en bädd av löv inom synhåll men ej inom räckhåll.

 

När festen sedan helt plötsligt får ett ganska abrupt slut tvingas vi alla tre lämna det glada humöret bakom oss och vi vandrar en iPhone fattigare tillbaka till u-bahnstationen. 

 

Att säga att vi mådde ganska dåligt dagen efter skulle vara ett understatement. Vi satt runt köksbordet och lyssnade på "What doesn't kill you makes you stronger" i hopp om att någon sorts positivitet skulle väckas. Efter ett genemsamt bubbelbad senare på kvällen kändes det bättre och nu är vi nästan helt återställda. Imorgon ska vi gå på zoo med Victor (vår berlinvän) som generöst erbjöd sig att ta med sig frukost till oss imorgon bitti. Inburade djur och konstiga fiskar är nog precis vad vi behöver just nu. 

 

Här kommer lite bilder som får försöka ge klarhet åt lördagkvällen

 

/K